idag har varit en såå jobbig dag.. humöret har verkligen pendlat, varit överlycklig och helt förkrossad på samma gång. var i skolan och hade roliga lektioner med mina älskade vänner. drog sedan hem till mor o far och fixade till sigge, har inte varit hos honom på en vecka för mamma har fixat, har haft fett mycket i skolan. men nu hade han blivit sparkad och jag tyckte han gick ännu sämre nu.. fick panik och bara kände att det har snart gått 1 år och han blir typ inte bättre..

så mamma ringer veterinären och bokar en tid tills jag kommer hem från spanien, så får en ny veterinär komma och kolla igenom honom från topp till tå och se så frakturen är läkt. jag var helt förkrossad men mina fina föräldrar bara krama mig och var så söta, älskar dem så mycket!

när all ledsamhet lagt sig ett litet tag så började jag bara känna sån kärlek, att jag MÅSTE börja uppskatta allt o alla mycket mera...

jag har så sjukt fina klasskompisar, syster bäver, minibäver, stallkompisar, släktingar, vänner, häst osv. har en lägenhet jag älskar och en bil som i love.

och framförallt världens bästa familj! mina bröder och mina föräldrar vet jag inte vad jag hade gjort utan. utan mina föräldrar hade jag inte varit som jag är. när jag mår som sämst så finns de alltid där, vad jag än gör är deras armar öppna. dem är det finaste i denna värld! jag älskar er! <3

och min älskade lilla häst, kommer göra allt för att du ska bli frisk igen, men går det inte och du lider så kommer du få somna in. jag bryr mig inte om du aldrig mer kommer kunna vara ridhäst, du kommer alltid få leva vidare sålänge du inte har ont. Sirocco, du har varit en stooor del av mitt liv i 9 år, i halva mitt liv. utan dig vet jag verkligen inte vad jag tar mig till. men jag måste börja tänka tanken, du är gammal och du har varit så snäll mot mig alltid så du förtjänar bara det bästa, jag kan inte vara egoistisk, även om jag vill... älskade sigge! <3