man måste iaf nämna detta tragiska som har hänt.. michael jackson, the king of pop är död. pappa berättade det igår tidigt på jobb. och jag började nästan gråta, jag tyckte det var så sjukt tragiskt. alltså jag har växt upp med hans musik, jag har växt upp med hans skandaler, hans danssteg och neverland. jag läste hd i morse och läste en riktigt bra sak som verkligen beskriver hur man känner nu ;

"Han bodde med en apa, höll ut ungen genom ett hotellfönster och blekte troligtvis sin hud... Michael Jackson har inte gjort det lätt för sina fans.

Men fan. Just i dag vill jag få lyssna på "Billy Jean" och fälla en okritisk tår för moonwalk, för Neverland och för alla de fantastiska poplåtarna.

Jag hulkar inte, det vore ovärdigt. Bara en liten tår på kinden.

Stilren, som Michaels vita handske. "

det stämmer så himla bra, för fan michael... du skulle ju göra comeback nu!! :( elvis kommer alltid vara den "största", men michael är den som LÄTT har kommit närmast.. men som sagt, alla blir ju mer kända när dem är döda. så nu jävlar lyssnar jag på michael jackson, inte för att hedra han som person, utan för att hedra hans musik! och hans danssteg?! omg, låt mig kunna dansa så!!