nu måste jag skriva av mig.. så detta kommer bara bli ett sjukt tradigt inlägg men ja. fyfan vad det känns som om jag aldrig är bra nog. Jag försöker hjälpa till HELA tiden, får jag något för det? nej, jag fixar och donar, påminner och hjälper men det enda jag får är skit ifall jag någon gång skulle glömma eller göra något fel. ALLTID lika dant, alla tar det förgivet att jag alltid fixar och har mig. USCH! man kommer till en punkt där man helt enkelt inte orkar mera, där man bara får nog. Det värsta är att ingen bryr sig, jag blir ledsen och arg but hey, who cares? ingen jag känner iallafall, ingen i min familj.

Jag ställer alltid upp när det gäller allt, som tex jobb, visst jag vill jobba mkt och tjäna pengar, men jag får ta alla pissetider och ställa upp och jobba 24/7 sen om jag skulle vilja jobba mer/mindre så går det absolut INTE! jag ska göra det jag ska så var det med det. och jag älskar mitt jobb men ja... vet inte hur jag ska förklara då jag inte vet vem som läser denna bloggen. men jag känner mig verkligen inte uppskattad, aldrig.. och det är skit jobbigt, jag kanske inte är uppskattad? jag vet faktist inte. och jag har vänner som säger; mathilda jag finns här och bla bla bla. sen när det väl gäller, man smsar eller ringer, svarar dem då? vissa, men fan inte alla. många känner bara att dem inte orkar... USCH! jag ställer fan alltid upp för mina vänner,föräldrar,släktingar, folk som jag inte ens känner. men nästan ingen för mig..


var bara tvungen att skriva av mig lite, alla ska givetvis inte ta åt sig åt detta men gör man det så ja,.. är väl det bra? och jag älskar mitt jobb och vill jobba så mkt som möjligt, men lite uppskattning? en klapp på axeln ibland? inte bara bli nertrampad för att man försökt att hjälpa till. det gillar jag inte.