alltså du är min bästa vän, du är fan ta mig mitt allt. det är dig jag alltid kan prata med och jag litar på dig till 100%. men jag vet inte om jag klarar detta mera, att hela tiden gå runt och vara rädd för att såra dig.. Du är den första som jag berättar saker för, men saker om dig hör jag mina kompisar komma och berätta. jag blir alltid glad när jag ringer/smsar/skriv på msn till dig. men man får bara ett "hej." tillbaka, jag vill inte börja bråka med dig, jag älskar dig för mycket. jag vill inte att vi ska vara ovänner & framför allt vill jag inte förlora dig. men du är min bästa vän och så kommer det alltid att vara, vare sig jag är din eller inte. men jag bryr mig också om dig, jag vill också att du ska ringa till mig bara för att du vill prata. för jag har alltid alltid tid med dig. det är bara det att det känns inte som om du har tid eller ork med mig. du behöver inte säga något eller så, men jag vill bara att du ska veta att det är såhär jag känner, och du får väldigt gärna berätta för mig hur du känner. för det har du inte berättat för mig på ett väldigt bra tag.